Har konstaterat följande nu: Om man ska ha arbetsdagar som är helt perfekta, dvs utan någon stress och allt flyter på, måste man även dagar som är helt kaotiska. Igår var det en sådan dag.
Allt börjar med att ja inser att min sköterska inte kommer vara på jobbet då hon är hemma för att passa sitt barnbarn. Förutom detta, vilket innebär att mkt måste jag göra själv, är det fullt med akuta patienter som ringer in för att de måste få hjälp. Två av de akuta patienter som ringde in kom precis efter varandra strax innan lunch och båda hade extrem tandvårdsräddsla. Detta innebär inte att de är rädda för att få en spruta.. eller rädda för borren utan helt enkelt att de inte vill öppna munnen!!! De ligger där, fullvuxna människor, vägrar öppna munnen.. tar både min och andra patienters tid för att de påstår att vi tandläkare är dumma i huvudet…
Aja.. den andra patienten som jag hade inne var en 25årig, obes flicka som totalt vägrade öppna munnen. Även hur mkt jag försökte med att säga snälla saker, låg hon där och vägrade öppna munnen. Ett tag där så var hon nära på att bita mig i fingret. Antagligen var min följande reaktion bara ett resultat av dagens alla händelser, men jag orkade inte med mer så under tiden som hennes lika obesa pappa tröstade henne passade jag på att resa mig upp och se ut genom fönstret.
Jag noterade att parkeringsplatsen utanför var som den alltid brukar vara, helt oorganiserad. Precis som vanligt är det ingen bil som står rakt, inom rutorna eller äns på rad. Som att de inte lär sig parkera på bilskolan i nordnorge.
En annan sak som jag lade märke till var den blodspränga himlen. Klockan var här kring halv tolv och notera här att jag vet inte om det hela rörde sig om en soluppgång eller solnedgång. Detta eftersom from i torsdag så försvann solen från himlen och kommer först tillbaka i mitten av Januari.
Där stod iaf jag och söp in den underbara utsikt och glömde bort allt som har med stress att göra. Att himlen kunde forma en så vacker formation och spektra av färger som den gjorde igår fick än att bara drömma sig bort.
Några minunder senare när ja kände mig mätt och belåten vända jag mig om till den jobbiga patienten som jag tidigare hade försökt att behandla. Tackade för mig och sa att de nu var dags för henne att gå. Detta eftersom hon envisades med att inte bli behandlad.
Jag tackade för mig och sa att om hon gärna får komma tillbaka när hon inser att det inte blir bättre av att sura och tro att smärtan ska försvinna.
För detta fick hon betala närmare 1000NOK
Tack för mig =)
